Känner hur sommaren börjar närma sig. Klev ut genom dörren för att ta mig hem, hinderbana. Med snö i ögonen försöker jag för allt att inte ramla på arslet. Vinglar till några gånger och varje gång "pust, klarade det". När jag kommer fram är jag täckt av snö. I väntan på tunnelbanan smälter jag som en snögubbe i solen, vatten börjar droppa från mig och som en våt hund sitter jag där och känner att jag fått nog. Ikväll har vi roat oss med tvätt och matlagning i sällskap av Winnerbäck i bakgrunden. 



         

På vägen hem från jobbet gick jag in för att handla. Redan vid ingången hamnar jag bakom en mamma med tre barn, två sitter i barnvagnen medan den tredje gungar långsamt fram bakom vagnen medan avståndet mellan mamman blir större och större. Jag går bakom i lugn och ro, att försöka för allt i världen att trycka mig förbi pojken för att vinna 10 sekunder för att sen förlora 2 minuter när jag med all säkerhet har ner halva fruktdisken är inte lönt. Så där går jag bakom i långsam takt medan pojkens blick vandrar kring allt omkring. Plöstligt stannar vi, pojken tittar på paketet med kalaspuffar och pekar, Mammaaa! Mamman tittar bak,  pojken står med blicken och fingret på kalaspuffarna - Pappa? 

Svårslaget.